FOREVER
Nu ska jag gå & sova & tänka på mitt liv.
allt är ganska svårt just nu faktiskt, man blir äldre, allt går så himla snabbt, man hinner inte med nånting känns de som. de är snart jul & de känns som om de va jul för bara två månader sen? jag vill inte att allt ska ta slut bara sådär, jag vill leva länge, göra allting som jag vill. visst jag är bara tretton, men de går för snabbt så snart är jag tjugo också. jag vill faktiskt bara vrida tillbaka tiden två år & börja om på nytt, få göra om allting jag gjort nu igen. för dem senaste åren har nog varit dem bästa. när man va liten va de kanske bättre, vid typ 4 års ålder kanske, men de kommer inte jag ihåg i alla fall. detta året har inte alltid varit de bästa, de är så mycket som bara har försvunnit liksom. om man bara kunde få de igen & göra de bättre, behålla allt de gamla liksom. men de kanske inte går.. nu går jag på högstadiet, allt blir en sån stor skillnad på nått sätt, alla förändras & de är ganska synd. på bara två månader har vissa blivit helt andra personer, man känner inte igen om på något vis, de kanske är så det är, men jag vill inte ha det så. jo, jag vill ju förändras & bli bättre, de vill ju alla. men jag vill ha kvar de gamla liksom.
allt va bättre när man va liten. eller vad säger ni?
de jag saknar mest är väll att man kunde va sig själv då, ingen brydde sig om något, nu bryr sig alla om allt. ganska tråkigt, men sant. & sen "klass6" då. med dem va allt bra, de blev bara bättre & bättre. i femman blev vi allt tajtare, vi va tillsammans hela tiden. i sexan blev vi en stor familj. sen skulle de bara ta slut, varför? allt va bra, allting, ingenting kunde bli bättre. ibland var ni dem värsta som fanns, jag hatade er något otroligt. men egentligen var ni dem bästa. vi delade allting tillsammans, vi byggde upp så mycket.
de är inte sämre nu, men inte hellre bättre, de är på samma nivå. jag vill inte att de sänks så de blir sämre, för som de är nu är de toppen! jag tycker de faktiskt, vännerna gör de mesta, dem är bäst! jag är glad att jag gick i den klassen som jag gjorde så de har blivit såhär. & allra bäst är nog att jag har kvar alla gamla kompisar.
nu när jag tänkt efter så har jag de bäst, ingenting kan bli bättre. nästan i alla fall, haha!
Kommentarer
Trackback
